Medmänsklighet – vart tog den vägen?

Bekämpa fattigdomen - inte de fattiga!

Åkte till Willys idag, både för att handla och för att säga Hej och prata lite med min rumänska vän, Sonia. Nu kan ju inte jag rumänska och hon kan naturligtvis inte svenska, men heller inte engelska, men det spelar ingen roll. Vill man prata med en människa från ett annat land där språket är ett hinder, så får man hitta andra sätt att kommunicera på. Så är det bara!

Innan jag gick ur bilen satt jag och studerade de människor som gick in och ut från Willys. Jag såg hur de fullkomligt ignorerade att det faktiskt satt en människa där utanför på marken. En människa som förmodligen skulle göra allt för att slippa sitta där och be andra om pengar för att överleva. En människa som hellre skulle vilja vara hemma med sina två små barn och leva ett “vanligt” liv.

Även om man inte kan ge pengar varje gång, så kan man väl åtminstone säga Hej! Ska det vara så svårt att faktiskt behandla de som just människor?

Jag blir både förbannad och så besviken på människor som beter sig som att de är bättre värda, bara för att de slipper sitta utanför en affär och be andra om pengar, eller för att de slipper fly från sitt land.

Attityden i vårt samhälle blir kallare och kallare, och varje gång jag läser en artikel om tex hur illa flyktingar, EU-migranter m.fl behandlas så går något sönder inom mig. Vart tog medmänskligheten vägen egentligen?

Det måste till en förändring! Tänk dig själv in i samma situation – tänk om du och din familj skulle vara tvungna att fly och/eller sitta utanför en affär och be andra om pengar för att överleva. Tänk!!

/Rozanna LJ

You may also like...